Den här historien börjar 2004 i den lilla idylliska staden Mariefred i mellersta Sverige. Klockan är 13.00 en varm sommardag i juni. Efter lunch glider jag fram på slingrande småvägar, grenslande min Road King. Vackra vyer av sjöar, skog och slätter möter mig överallt.

De gamla herrgårdarna och slotten avlöser varandra i Sörmlandsidyllen. Jag närmar mig allén till min fars barndomshem, gården Vappersta, som jag inte besökt sedan jag var liten. Jag tar av mig hjälmen och låter vinden ruska om mitt nu lätt grånande hår.

Minnet far tillbaka till den tid då far tog med mig ut på ägorna för att jaga och berätta om livet på gården, och om det gamla folket ända tillbaka till vikingarnas tid.

Jag minns den bitande kylan och den gnistrande snön under en vinterjakt. Minnet av skottet som brann av när en hare plötsligt dök upp hugger till i magen, nu som då.

Jag stannar vid den gamla runstenen som våra förfäder reste en gång i tiden och betraktar dess skrift. Jag sätter mig ner mot stenen och känner historiens vingslag i tankarna. Solen blänker i kromet på hojen och för mig tillbaka till de skandinaviska vikingarnas värld.

Jag försöker föreställa mig hur livet var under deras resor och strider. Var de lyckliga? Kände de kärlek och gemenskap? Eller var livet mest slit? Frågorna är många och lämnar utrymme för både fantasi och drömmar.

När jag vaknar ur fantasins värld känner jag en stark energi. En vilja att dela denna känsla med andra. Jag sätter mig på hojen igen och glider hemåt genom sommarnatten.

Senare sitter jag på verandan med ett glas kall vodka och låter tankarna vandra. En fråga från min kusin dyker upp:

Kan du hitta ett sätt att dela med dig av den skandinaviska känslan? Skönheten, styrkan, modet och renheten?

Frågan träffar mig rakt i hjärtat.

Tankarna leder vidare, till naturen, till örter och växter, till det gamla hantverket. Och till slut till ett beslut:

Jag vill göra det. Jag ska göra det.

Några veckor senare träffar jag min vän Malin Mattsson. Jag berättar om min resa, mina tankar och min vision. Hon skrattar och säger:

Sätt igång då. Tiden är nu.

Kort därefter kommer hon hem till mig med en pergamentrulle. Det är ett gåvobrev. Där står det:

Namnet du söker är RUNA.

Och där, i den stunden, föds Runa Vodka.